Denna morgonen började bra med att jag gick upp tidigt för att läsa politisk teori. Nu är texten mest bara suddig och koncentrationen helt i botten. Jag hatar mig själv för att jag tar åt mig så jävla mycket av minsta lilla sak. Jag blir så ledsen, och kan ligga och gråta länge över en liten skitsak, speciellt när jag är ensam hemma..som nu! När inte min stora trygghet är här. Det är något jag behöver jobba på, att inte ta åt mig så jävla mycket av allting hela tiden..och att inte tro så illa om mig själv. Mathias brukar alltid säga att "jag inte alltid ska dra ett streck över allt så snabbt hela tiden utan att saker och ting måste få ta sin tid för att klaras ut". Jag är sån det vet jag. Jag orkar inte vara långdragen och älta saker utan säger nån förlåt sen är det fine med det. Så tycker jag det ska vara också, men man kanske behöver rensa luften lite extra ibland så att det inte finns massa smådelar kvar som växer & växer till nästa gång igen!
Kanske är det bra att gråta lite ibland också. Sen är det ju så också, man blir nästan bara ledsen på folk som betyder väldigt mycket & som har en speciellt plats i hjärtat.
Gymmet är bra när man inte mår bra, go!
0